Jesu liv
Marias lovsang (Magnificat)
Maria besøker Elisabet i fjellbygdene i Juda. Barnet sparker i Elisabets liv, og hun velsigner Maria. Maria stemmer i lovsangen Magnificat: 'Min sjel opphøyer Herren.' Hun blir hos Elisabet i omkring tre måneder.
Lukas 1,39-56
39I dei dagane braut Maria opp og skunda seg til fjellbygdene, til ein by i Juda.
Ἀναστᾶσα δὲ Μαριὰμ ἐν ταῖς ἡμέραις ταύταις ἐπορεύθη εἰς τὴν ὀρεινὴν μετὰ σπουδῆς εἰς πόλιν Ἰούδα,
40Ho gjekk inn i huset til Sakarja og helsa på Elisabet.
καὶ εἰσῆλθεν εἰς τὸν οἶκον Ζαχαρίου καὶ ἠσπάσατο τὴν Ἐλισάβετ.
41Då Elisabet høyrde helsinga frå Maria, spratt barnet i magen hennar. Elisabet vart fylt av Den Heilage Ande.
καὶ ἐγένετο ὡς ἤκουσεν ⸂τὸν ἀσπασμὸν τῆς Μαρίας ἡ Ἐλισάβετ⸃, ἐσκίρτησεν τὸ βρέφος ἐν τῇ κοιλίᾳ αὐτῆς, καὶ ἐπλήσθη πνεύματος ἁγίου ἡ Ἐλισάβετ,
42Ho ropa med høg røyst og sa: «Velsigna er du mellom kvinner, og velsigna er frukta i ditt morsliv!
καὶ ἀνεφώνησεν ⸀κραυγῇ μεγάλῃ καὶ εἶπεν· Εὐλογημένη σὺ ἐν γυναιξίν, καὶ εὐλογημένος ὁ καρπὸς τῆς κοιλίας σου.
43Korleis kan det henda meg at mor til Herren min kjem til meg?
καὶ πόθεν μοι τοῦτο ἵνα ἔλθῃ ἡ μήτηρ τοῦ κυρίου μου πρὸς ⸀ἐμέ;
44For sjå, då lyden av helsinga di nådde øyra mine, sparka barnet i magen min av fryd.
ἰδοὺ γὰρ ὡς ἐγένετο ἡ φωνὴ τοῦ ἀσπασμοῦ σου εἰς τὰ ὦτά μου, ἐσκίρτησεν ⸂ἐν ἀγαλλιάσει τὸ βρέφος⸃ ἐν τῇ κοιλίᾳ μου.
45Og sæl er ho som trudde, for det skal verta fullført det som er tala til henne frå Herren.»
καὶ μακαρία ἡ πιστεύσασα ὅτι ἔσται τελείωσις τοῖς λελαλημένοις αὐτῇ παρὰ κυρίου.
46Då sa Maria: «Mi sjel opphøgjer Herren,
Καὶ εἶπεν Μαριάμ· Μεγαλύνει ἡ ψυχή μου τὸν κύριον,
47og mi ånd frydar seg i Gud, min frelsar.
καὶ ἠγαλλίασεν τὸ πνεῦμά μου ἐπὶ τῷ θεῷ τῷ σωτῆρί μου·
48For han har sett til si ringe tenestekvinne. Sjå, frå no av skal alle slekter prisa meg sæl,
ὅτι ἐπέβλεψεν ἐπὶ τὴν ταπείνωσιν τῆς δούλης αὐτοῦ, ἰδοὺ γὰρ ἀπὸ τοῦ νῦν μακαριοῦσίν με πᾶσαι αἱ γενεαί·
49for Den mektige har gjort store ting for meg, og heilagt er hans namn.
ὅτι ἐποίησέν μοι ⸀μεγάλα ὁ δυνατός, καὶ ἅγιον τὸ ὄνομα αὐτοῦ,
50Hans miskunn varer frå slekt til slekt over dei som fryktar han.
καὶ τὸ ἔλεος αὐτοῦ εἰς γενεὰς ⸂καὶ γενεὰς⸃ τοῖς φοβουμένοις αὐτόν.
51Han har gjort storverk med sin arm, han spreidde dei hovmodige i deira hjartetankar.
Ἐποίησεν κράτος ἐν βραχίονι αὐτοῦ, διεσκόρπισεν ὑπερηφάνους διανοίᾳ καρδίας αὐτῶν·
52Han støytte mektige ned frå tronane deira og opphøgde dei låge.
καθεῖλεν δυνάστας ἀπὸ θρόνων καὶ ὕψωσεν ταπεινούς,
53Dei svoltne metta han med gode gåver, og dei rike sende han tomhendte bort.
πεινῶντας ἐνέπλησεν ἀγαθῶν καὶ πλουτοῦντας ἐξαπέστειλεν κενούς.
54Han tok seg av Israel, sin tenar, og kom i hug si miskunn,
ἀντελάβετο Ἰσραὴλ παιδὸς αὐτοῦ, μνησθῆναι ἐλέους,
55slik han tala til fedrane våre, til Abraham og hans ætt til evig tid.»
καθὼς ἐλάλησεν πρὸς τοὺς πατέρας ἡμῶν, τῷ Ἀβραὰμ καὶ τῷ σπέρματι αὐτοῦ εἰς τὸν αἰῶνα.
56Maria vart verande hos henne i om lag tre månader og drog så heim att.
Ἔμεινεν δὲ Μαριὰμ σὺν αὐτῇ ⸀ὡς μῆνας τρεῖς, καὶ ὑπέστρεψεν εἰς τὸν οἶκον αὐτῆς.