SalmeneKapittel 27

Av David. Herren er mitt lys og mi frelse, kven skulle eg ottast? Herren er borga for livet mitt, kven skulle eg reddast for?
לְדָוִ֨ד ׀ יְהוָ֤ה ׀ אוֹרִ֣י וְ֭יִשְׁעִי מִמִּ֣י אִירָ֑א יְהוָ֥ה מָֽעוֹז־חַ֝יַּ֗י מִמִּ֥י אֶפְחָֽד׃ ‬
Når vondskapsfulle menneske kjem imot meg for å eta kjøtet mitt, då snublar og fell mine fiendar og motstandarar.
בִּקְרֹ֤ב עָלַ֨י ׀ מְרֵעִים֮ לֶאֱכֹ֢ל אֶת־בְּשָׂ֫רִ֥י צָרַ֣י וְאֹיְבַ֣י לִ֑י הֵ֖מָּה כָשְׁל֣וּ וְנָפָֽלוּ׃ ‬
Om ein hær leirar seg mot meg, skal ikkje hjartet mitt ottast. Om krig reiser seg mot meg, lit eg likevel på dette.
אִם־תַּחֲנֶ֬ה עָלַ֨י ׀ מַחֲנֶה֮ לֹֽא־יִירָ֢א לִ֫בִּ֥י אִם־תָּק֣וּם עָ֭לַי מִלְחָמָ֑ה בְּ֝זֹ֗את אֲנִ֣י בוֹטֵֽחַ׃ ‬
Eitt har eg bede Herren om, det er det eg søkjer: Å få bu i Herrens hus alle mine levedagar, å skoda Herrens venleik og å grunda i hans tempel.
אַחַ֤ת ׀ שָׁאַ֣לְתִּי מֵֽאֵת־יְהוָה֮ אוֹתָ֢הּ אֲבַ֫קֵּ֥שׁ שִׁבְתִּ֣י בְּבֵית־יְ֭הוָה כָּל־יְמֵ֣י חַיַּ֑י לַחֲז֥וֹת בְּנֹֽעַם־יְ֝הוָ֗ה וּלְבַקֵּ֥ר בְּהֵיכָלֽוֹ׃ ‬
For han gøymer meg i si hytte på den vonde dagen, han skjuler meg i det løynde i sitt telt, han løftar meg opp på ein klippe.
כִּ֤י יִצְפְּנֵ֨נִי ׀ בְּסֻכֹּה֮ בְּי֢וֹם רָ֫עָ֥ה יַ֭סְתִּרֵנִי בְּסֵ֣תֶר אָהֳל֑וֹ בְּ֝צ֗וּר יְרוֹמְמֵֽנִי׃ ‬
Og no lyftar han hovudet mitt høgt over fiendane mine rundt meg. Eg vil ofra i hans telt med fagnadrop, eg vil syngja og spela for Herren.
וְעַתָּ֨ה יָר֪וּם רֹאשִׁ֡י עַ֤ל אֹֽיְבַ֬י סְֽבִיבוֹתַ֗י וְאֶזְבְּחָ֣ה בְ֭אָהֳלוֹ זִבְחֵ֣י תְרוּעָ֑ה אָשִׁ֥ירָה וַ֝אֲזַמְּרָ֗ה לַיהוָֽה׃ ‬
Høyr, Herre, når eg ropar! Ver meg nådig og svar meg!
שְׁמַע־יְהוָ֖ה קוֹלִ֥י אֶקְרָ֗א וְחָנֵּ֥נִי וַעֲנֵֽנִי׃ ‬
Til deg seier hjartet mitt: «Søk mitt andlet!» Ditt andlet, Herre, søkjer eg.
לְךָ֤ ׀ אָמַ֣ר לִ֭בִּי בַּקְּשׁ֣וּ פָנָ֑י אֶת־פָּנֶ֖יךָ יְהוָ֣ה אֲבַקֵּֽשׁ׃ ‬
Gøym ikkje andletet ditt for meg, vis ikkje tenaren din bort i vreide. Du har vore mi hjelp, slepp meg ikkje og forlat meg ikkje, du Gud som frelser meg.
אַל־תַּסְתֵּ֬ר פָּנֶ֨יךָ ׀ מִמֶּנִּי֮ אַֽל־תַּט־בְּאַ֗ף עַ֫בְדֶּ֥ךָ עֶזְרָתִ֥י הָיִ֑יתָ אַֽל־תִּטְּשֵׁ֥נִי וְאַל־תַּֽ֝עַזְבֵ֗נִי אֱלֹהֵ֥י יִשְׁעִֽי׃ ‬
Om far min og mor mi forlèt meg, så tek Herren meg imot.
כִּי־אָבִ֣י וְאִמִּ֣י עֲזָב֑וּנִי וַֽיהוָ֣ה יַֽאַסְפֵֽנִי׃ ‬
Lær meg din veg, Herre, og lei meg på ein jamn stig, på grunn av dei som vaktar på meg.
ה֤וֹרֵ֥נִי יְהוָ֗ה דַּ֫רְכֶּ֥ךָ וּ֭נְחֵנִי בְּאֹ֣רַח מִישׁ֑וֹר לְ֝מַ֗עַן שׁוֹרְרָֽי׃ ‬
Gjev meg ikkje over til motstandarane mine! For falske vitne har reist seg mot meg, dei pustar ut vald.
אַֽל־תִּ֭תְּנֵנִי בְּנֶ֣פֶשׁ צָרָ֑י כִּ֥י קָֽמוּ־בִ֥י עֵֽדֵי־שֶׁ֝֗קֶר וִיפֵ֥חַ חָמָֽס׃ ‬
Å, om eg ikkje hadde trudd at eg skulle få sjå Herrens godleik i dei levande sitt land!
לׅׄוּלֵׅׄ֗אׅׄ‪[4]‬ הֶ֭אֱמַנְתִּי לִרְא֥וֹת בְּֽטוּב־יְהוָ֗ה בְּאֶ֣רֶץ חַיִּֽים׃ ‬
Vent på Herren! Ver sterk og lat hjartet ditt vera frimodig! Ja, vent på Herren!
קַוֵּ֗ה אֶל־יְה֫וָ֥ה חֲ֭זַק וְיַאֲמֵ֣ץ לִבֶּ֑ךָ וְ֝קַוֵּ֗ה אֶל־יְהוָֽה׃ ‬