Nadab (Arons sønn)

Arons førstefødte sønn

Utgangen frå EgyptPrestca. 1500 f.Kr.

Nadab var den førstefødte sønnen til Aron, Israels første øversteprest. Han ble innviet til prestetjeneste sammen med sin far og brødre, men døde sammen med sin bror Abihu da de ofret fremmed ild for Herren. Hans død ble en advarsel om viktigheten av å nærme seg Gud på den foreskrevne måten.

Familie

Nøkkelhendingar

Ser Israels Gud på Sinai-fjellet

Nadab var blant de sytti eldste som fikk stige opp på Sinai-fjellet sammen med Moses, Aron og Abihu, hvor de så Israels Gud og spiste og drakk i hans nærvær.

1Til Moses sa han: «Stig opp til Herren, du og Aron, Nadab og Abihu, og sytti av dei eldste i Israel. Tilbe på avstand.
וְאֶל־מֹשֶׁ֨ה אָמַ֜ר עֲלֵ֣ה אֶל־יְהוָ֗ה אַתָּה֙ וְאַהֲרֹן֙ נָדָ֣ב וַאֲבִיה֔וּא וְשִׁבְעִ֖ים מִזִּקְנֵ֣י יִשְׂרָאֵ֑ל וְהִשְׁתַּחֲוִיתֶ֖ם מֵרָחֹֽק׃ ‬
9Moses og Aron, Nadab og Abihu og sytti av dei eldste i Israel gjekk opp.
וַיַּ֥עַל מֹשֶׁ֖ה וְאַהֲרֹ֑ן נָדָב֙ וַאֲבִיה֔וּא וְשִׁבְעִ֖ים מִזִּקְנֵ֥י יִשְׂרָאֵֽל׃ ‬
10Dei såg Israels Gud. Under føtene hans var det som eit verk av safirstein, klårt som himmelen sjølv i reinleik.
וַיִּרְא֕וּ אֵ֖ת אֱלֹהֵ֣י יִשְׂרָאֵ֑ל וְתַ֣חַת רַגְלָ֗יו כְּמַעֲשֵׂה֙ לִבְנַ֣ת הַסַּפִּ֔יר וּכְעֶ֥צֶם הַשָּׁמַ֖יִם לָטֹֽהַר׃ ‬
11Men mot dei fremste av Israels born lyfte han ikkje handa si. Dei skoda Gud, og dei åt og drakk.
וְאֶל־אֲצִילֵי֙ בְּנֵ֣י יִשְׂרָאֵ֔ל לֹ֥א שָׁלַ֖ח יָד֑וֹ וַֽיֶּחֱזוּ֙ אֶת־הָ֣אֱלֹהִ֔ים וַיֹּאכְל֖וּ וַיִּשְׁתּֽוּ׃ ס ‬

Innvielse til prestetjeneste

Nadab ble sammen med sin far Aron og sine brødre innviet til prestetjeneste ved tabernaklet, slik Gud hadde befalt Moses.

1Du skal la Aron, bror din, og sønene hans koma fram til deg frå Israels born, så dei kan vera prestar for meg – Aron, Nadab og Abihu, Elasar og Itamar, sønene til Aron.
וְאַתָּ֡ה הַקְרֵ֣ב אֵלֶיךָ֩ אֶת־אַהֲרֹ֨ן אָחִ֜יךָ וְאֶת־בָּנָ֣יו אִתּ֗‪[t]‬וֹ מִתּ֛וֹךְ בְּנֵ֥י יִשְׂרָאֵ֖ל לְכַהֲנוֹ־לִ֑י אַהֲרֹ֕ן נָדָ֧ב וַאֲבִיה֛וּא אֶלְעָזָ֥ר וְאִיתָמָ֖ר בְּנֵ֥י אַהֲרֹֽן׃ ‬
4Dette er kleda dei skal laga: ei brystplate, ein efod, ein kappe, ein mønstra kjortel, ein hovudplagg og eit belte. Dei skal laga heilage klede til Aron, bror din, og til sønene hans, så dei kan vera prestar for meg.
וְאֵ֨לֶּה הַבְּגָדִ֜ים אֲשֶׁ֣ר יַעֲשׂ֗וּ חֹ֤שֶׁן וְאֵפוֹד֙ וּמְעִ֔יל וּכְתֹ֥נֶת תַּשְׁבֵּ֖ץ מִצְנֶ֣פֶת וְאַבְנֵ֑ט וְעָשׂ֨וּ בִגְדֵי־קֹ֜דֶשׁ לְאַהֲרֹ֥ן אָחִ֛יךָ וּלְבָנָ֖יו לְכַהֲנוֹ־לִֽי׃ ‬

Ofrer fremmed ild

Nadab og hans bror Abihu tok hver sitt røkelseskar og la ild og røkelse i dem, og bar frem fremmed ild for Herrens ansikt, noe han ikke hadde befalt dem.

1Arons søner Nadab og Abihu tok kvar sitt glokar, la eld i dei og la røykelse oppå. Dei bar fram framand eld for Herren, noko han ikkje hadde pålagt dei.
וַיִּקְח֣וּ בְנֵֽי־אַ֠הֲרֹן נָדָ֨ב וַאֲבִיה֜וּא אִ֣ישׁ מַחְתָּת֗וֹ וַיִתְּנ֤וּ בָהֵן֙ אֵ֔שׁ וַיָּשִׂ֥ימוּ עָלֶ֖יהָ קְטֹ֑רֶת וַיַּקְרִ֜בוּ לִפְנֵ֤י יְהוָה֙ אֵ֣שׁ זָרָ֔ה אֲשֶׁ֧ר לֹ֦א צִוָּ֖ה אֹתָֽם׃ ‬

Dømt av Gud

Ild gikk ut fra Herren og fortærte Nadab og Abihu, slik at de døde for Herrens ansikt. Moses forklarte at Gud må bli helliget av dem som nærmer seg ham.

2Då fór det eld ut frå Herren og fortærte dei, og dei døydde framfor Herren.
וַתֵּ֥צֵא אֵ֛שׁ מִלִּפְנֵ֥י יְהוָ֖ה וַתֹּ֣אכַל אוֹתָ֑ם וַיָּמֻ֖תוּ לִפְנֵ֥י יְהוָֽה׃ ‬
3Moses sa til Aron: «Dette er det Herren har tala om då han sa: Gjennom dei som står meg nær, vil eg visa meg heilag, og framfor heile folket vil eg visa mi ære.» Aron tagde.
וַיֹּ֨אמֶר מֹשֶׁ֜ה אֶֽל־אַהֲרֹ֗ן הוּא֩ אֲשֶׁר־דִּבֶּ֨ר יְהוָ֤ה ׀ לֵאמֹר֙ בִּקְרֹבַ֣י אֶקָּדֵ֔שׁ וְעַל־פְּנֵ֥י כָל־הָעָ֖ם אֶכָּבֵ֑ד וַיִּדֹּ֖ם אַהֲרֹֽן׃ ‬

Begravelse utenfor leiren

Nadabs fettere bar ham og Abihu ut av leiren i deres prestekjoler, slik Moses hadde befalt. Aron og hans gjenlevende sønner ble forbudt å sørge offentlig.

4Moses kalla på Misael og Elsafan, sønene til Ussiel, onkelen til Aron, og sa til dei: «Kom hit og ber brørne dykkar bort frå heilagdomen, ut av leiren.»
וַיִּקְרָ֣א מֹשֶׁ֗ה אֶל־מִֽישָׁאֵל֙ וְאֶ֣ל אֶלְצָפָ֔ן בְּנֵ֥י עֻזִּיאֵ֖ל דֹּ֣ד אַהֲרֹ֑ן וַיֹּ֣אמֶר אֲלֵהֶ֗ם קִ֠רְב֞וּ שְׂא֤וּ אֶת־אֲחֵיכֶם֙ מֵאֵ֣ת פְּנֵי־הַקֹּ֔דֶשׁ אֶל־מִח֖וּץ לַֽמַּחֲנֶֽה׃ ‬
5Dei gjekk bort og bar dei ut av leiren i kjortlane deira, slik Moses hadde sagt.
וַֽיִּקְרְב֗וּ וַיִּשָּׂאֻם֙ בְּכֻתֳּנֹתָ֔ם אֶל־מִח֖וּץ לַֽמַּחֲנֶ֑ה כַּאֲשֶׁ֖ר דִּבֶּ֥ר מֹשֶֽׁה׃ ‬
6Moses sa til Aron og til sønene hans Eleasar og Itamar: «De skal ikkje la håret hengja ureidt og ikkje riva sund kleda dykkar, så de ikkje døyr og han blir vreid på heile forsamlinga. Men brørne dykkar, heile Israels hus, kan gråta over brannen som Herren har tend.»
וַיֹּ֣אמֶר מֹשֶׁ֣ה אֶֽל־אַהֲרֹ֡ן וּלְאֶלְעָזָר֩ וּלְאִֽיתָמָ֨ר ׀ בָּנָ֜יו רֽ͏ָאשֵׁיכֶ֥ם אַל־תִּפְרָ֣עוּ ׀ וּבִגְדֵיכֶ֤ם לֹֽא־תִפְרֹ֙מוּ֙ וְלֹ֣א תָמֻ֔תוּ וְעַ֥ל כָּל־הָעֵדָ֖ה יִקְצֹ֑ף וַאֲחֵיכֶם֙ כָּל־בֵּ֣ית יִשְׂרָאֵ֔ל יִבְכּוּ֙ אֶת־הַשְּׂרֵפָ֔ה אֲשֶׁ֖ר שָׂרַ֥ף יְהוָֽה׃ ‬
7De skal ikkje gå bort frå inngangen til møteteltet, elles døyr de, for Herrens salvingsolje er over dykk.» Og dei gjorde som Moses sa.
וּמִפֶּתַח֩ אֹ֨הֶל מוֹעֵ֜ד לֹ֤א תֵֽצְאוּ֙ פֶּן־תָּמֻ֔תוּ כִּי־שֶׁ֛מֶן מִשְׁחַ֥ת יְהוָ֖ה עֲלֵיכֶ֑ם וַֽיַּעֲשׂ֖וּ כִּדְבַ֥ר מֹשֶֽׁה׃ פ ‬